Till minne av Rufsiga Ronja Rex

Ronja sommaren 2008

20040426-20100128

Idag kl 16.00 somnade min lilla Ronja, även kallad pluttan, in.

Lilla Ronja kom till oss sommaren 2004. Vi ville ha en liten kompis till Vilma (som var lite ilsken och kanske behövde sällskap). Tanken var nog egentligen inte att jag skulle skaffa ett marsvin till, men som vanligt när jag är inne i en djuraffär så bara måste jag få titta till djuren lite och då givetvis marsvinen. Där inne i hörnan i buren satt hon och bara väntade på mig…en liten vit trasselboll med alldeles lockig päls. 7 veckor gammal var hon och fick plats i handen på mig. Sagt och gjort, jag kunde ju inte bara lämna henne där…hon hade ju väntat på mig. Hem från affären fick hon åka på pakethållaren (i en låda såklart) men icke att vi cyklade, nej vi (sambon och jag) gick och diskuterade vad hon skulle heta. När vi nästan skulle svänga in på Vångavägen kom vi på Rufsiga Ronja Rex, rufsig pga. den lockiga pälsen, Ronja för håret såg lite ut som Ronja Rövardotters hår, alltså som svinto och Rex för att hon var ett Rexmarsvin. Lilla Ronja var en söt liten lockig garnboll, som var mestadels vit, men hade två stora runda fläckar i ljusbrunt och mörkbrunt på vardera sida av kroppen. Morrhåren var krusiga, magen var krusig och hon hade syntatoffsar bakom öronen och i baken. Helt underbart söt med andra ord.

Ronja sommaren 2004

Hemma fick hon som brukligt en rundtur i huset där hon skulle bo. Hon fick träffa sin kompis Vilma varje dag på golvet, men annars bodde de i vars ett hus. Men efter några veckor när mamma skulle passa dem tröttnade hon på att ha två burar så då släppte hon i ihop och sedan dess har dessa underbara grisar levt ihop. Tills för 1½ år sedan då Vilma dog. Sedan dess har Ronja fått dela bostad med tvillingarna Selma och Siri. Ronja blev som en mamma för dessa små tjejer.

När hon var liten och ganska nyinflyttad till oss fick hon ett hus gjort av halm runt en stålställning…det dröjde inte länge förrän det bara var stålställningen kvar :-) Hon har sedan dess fått bo i alla möjliga sorters hus :-)

Vilma och Ronja fick vara ute och springa varje dag på golvet i köket, de såg så roliga ut där de sprang på mattan, för tro det eller ej, de gick aldrig utanför mattans kant. De jagade varandra, lekte med varandra och de ville gärna att jag skulle sitta på golvet med dem så de kunde klättra upp i mitt knä för att sedan hoppa ner igen. Modeintresserade var de minsann också, satt jag med en klädkatalog så var de genast där och bet.

Ronja var ett marsvin som inte har suttit stilla, nej hon har pendlat med mig och Vilma mellan Torekov och Kristianstad. Hon har fått bo på många ställen, Vångavägen, Jungmansgatan och Norra vägen. Hon har även fått följa med till Färlöv, Öllsjö och Klasamåla. Hon var med andra ord ett berest marsvin och hon och vännen Vilma är nog de enda marsvinen som fått mat från McDonalds drive in, jag bör kanske tillägga att det var en fruktpåse. Favoritmaten för lilla gumman var tomat, hon åt så hon blev alldels orange på hakan, persilja, spenat, saltsten och vatten var en annan favorit. Och nu de senaste dagarna upptäckte jag att torrfoder också var en favorit för henne.

När hon inte fick som hon ville skrek hon lite ynkligt, jag hörde alltid att det var Ronja. Gud vad jag kommer att sakna hennes pip.

Ronja var också ett otroligt segt och starkt marsvin. Redan som 1½ år fick hon en tumör i juvren. Den ena juvren opererades bort och allt blev toppen. Sedan började hon gå upp i vikt och det visade sig att hennes förkärlek till tidningspapper hade gett henne dåliga njurar. Trots att både matte och doktor sa åt henne att sluta, fortsatte hon ändå. Hon började med 0,5 ml X 2 av Furesemid (vätskedrivande) om dagen och det slutade med 3 gånger om dagen istället. För i oktober 2009 började hon använda sina ben allt mindre, vi ökade dosen och sedan dess har hon gått och stått, t o m på bakbenen. Men iförrgår började det bli värre igen och idag tog jag ett så hemskt beslut att låta henne somna in.

Innan vi åkte iväg till veterinären fick hon äta tillsammans med tvillingarna. Hon åt mycket och hade stor aptit. Hon poserade även en sista gång för kameran (Dessa kort har jag inte kunnat titta på än). Hon kändes så pigg idag, men kunde fortfarande inte röra sig utan fick hasa sig fram. Jag var ledsen och undrade om jag verkligen skulle låta det ske. Jag har aldrig låtit avliva ett djur innan, det är än så länge det värsta beslutet jag någonsin har fattat. Veterinären tyckte att det var bäst för lilla Ronja att få somna in. Hon fick en spruta och jag höll henne i famnen hela tiden, från sprutan tills hon till slut somnade in och livet försvann ur hennes ögon.

Medan jag sitter och skriver detta rinner tårarna ner för mina kinder. Tänk, jag får aldrig mer gosa med min underbara flicka igen. Jag tror de andra förstod att hon var dålig, för flera gånger har jag kommit på dem att ligga tätt intill Ronja. Marsvin är inte så kelna med varandra (inte vad jag vet i alla fall), bara med människor, de putsar inte varandra eller ligger bredvid varandra, förrän nu. Selma har dessutom nästan hela tiden tvättat lilla Ronja i ansiktet runt ögonen och varit hur söt som helst. Och nu de senaste dagarna har de legat bredvid henne och vilat. Dessa små tvillingar förlängde nog Ronjas liv, hon blev mer fysiskt aktiv, rörde sig mer och såg allt piggare ut i ögonen.

Det jag kommer att minnas mest är hennes underbara ansikte, hon gillade verkligen kameran och vi fick in sådana fina bilder på henne. Hennes glada min, söta nos och mun rakt mot kameran, hennes lockiga päls och hennes två runda bruna fläckar. Hon var så duktig med sin medicin, tänk tre gånger om dagen fick hon 0,5 ml av en äcklig vätska i munnen i faktiskt hela två år. Hon var ett så underbart snällt marsvin med ett hjärta av guld. Hon tog emot de nya vännerna utan problem, men jag tror nog att hon saknade Vilma ganska mycket, trots allt.

Min älskade lilla Ronja, jag hoppas du får det bra där uppe med de andra marsvinen: Vilma, Maja, Nicke och Musse. Du är och förblir älskad och saknad!