Spinnarens och vävarens Världsmästare är död....

Ni kan storleken på spindeln, det är en glasspinne som jag håller upp vid sidan av den....

Igår kväll var jag ensam hemma och när jag satt som bäst och virkade hördes det precis som en stor tung man med tunga steg gick på altanen nedanför, precis utanför barnens rum. Jag satte tv:n på mute... jo visst var det någon som gick. Jag gick fram till köksfönstret, ingen där, jag ställde mig vid balkongdörren som stod på glänt...nej inget där heller. Sätter mig i soffan och så är ljudet där igen....Efter många långa minuter med hjärtat i halsgropen och med flykten i kroppen kom jag på att det var DVDn som var igång och stod och hackade. Stängde av den och lugnet spred sig i min kropp och jag kunde äntligen virka klart de sista delarna till african flower ponyn.

Vid 23.30 gick jag ner och la mig och hade precis somnat när Lillan väckte mig, hon skulle ha vatten. Hon fick vatten och jag behövde gå på toa. Gick upp med henne i famnen... hon ville såklart följa med. Efter besöket på toa gick vi tillbaka och la oss, utan att ha sett något konstigt. Efter kanske 20 min väcker Lillan mig igen... hon ville ha ny blöja och det luktade lite illa så ok. Jag tog Lillan med mig upp, bytte på henne och gick ner. Halvvägs nere i trappan ser jag världens största (nåja Norges största) spindel på golvet precis nedanför trappan. Jag sätter Lillan i trappan, klättrar över grinden och tänder lampan på hennes rum. Jag tar den största boken jag kan hitta på hennes rum, smyger mig försiktigt fram bak spindeln och slänger boken på den.... är den död? Vågar inte lyfta på boken, det var en stor bok men ganska mjuk... ställer mig för säkerhets skull på boken och står där ett tag. Vågar fortfarande inte lyfta boken... utan gnider boken mot golvet och får då se en stor blöt fläck  och tänker att nu vågar jag lyfta boken. Och mycket riktigt, spindeln var död, det fanns bara en blöt fläck på golvet och en massa ben utsmetade på boken. Fram med papper och torka golv och bok och går och lägger mig med Lillan igen.... Men inte kunde jag sova inte... jag bara tänkte på om det fanns fler spindlar där inne? Och tänk om inte Lillan hade velat ha ny blöja precis då... tänk om den hade klättrat upp i sängen? Hemska tankar far genom mitt huvud. Till saken hör att bara några dagar före hade storebror väckt mig på natten och bara grät. Han sa att en edderkopp hade krupit över näsan på honom. Just då, vid det tillfället, tänkte jag inte så mycket på det men nu i efterhand så kan det faktiskt ha varit så. Vi hittade nämligen 4 stora (precis lika dana spindlar) utanför Lillans och Storebrors rum för två veckor sedan. Fast det var ute på fasaden.

Ni undrar kanske varför jag drar upp det här i bloggen... kunde inte låta bli då jag känner mig lika stolt över att inte ha fått panik över den gigantiska spindeln som jag gör över att jag faktiskt snart är klar med African Flower ponyn till Lillan. Jag har en enorm spindelfobi och har sedan barnen föddes jobbat med den. Jag vill nämligen inte föra över min rädsla på dem, spindlar är eg inte farliga, bara fruktansvärt läskiga.  Att jag inte ställde mig och bara skrek när jag såg spindeln är jag grymt stolt över. För fobin jag har är inte liten. Jag har t o m ringt hem sambon från en föreläsning när vi gick på högskolan då jag hittade en ungefär lika stor spindel i vårt sovrum. Han fick komma hem, genast bums för hade jag blivit av med spindeln hade jag aldrig kunnat lägga mig och sova där inne. Jag byggde ett helt Eiffeltorn med glas, platslådor och böcker över spindeln för att vara säker på att den inte rymde innan sambon kom hem.  Så illa är min fobi egentligen.....Ytterligare ett argument varför jag pratar spindlar här i en handarbetsblogg är ju att spindlar både spinner tråd och handarbetar ;-) De väver ju nät!

Jag är inte riktigt klar med spindlarna....

 Jag fick för en tid sedan höra av två kollegor på jobbet, att vi äter ca 4 spindlar om året i sömnen. Var de har fått uppgifterna ifrån vet jag inte men äckligt är det.  Dock hävdar den andra kollegan att det är 4 spindlar i månaden som vi sväljer i sömnen.... vilket som är rätt och om något överhuvudtaget är rätt vet jag faktiskt inte.  Jag kan inte säga att jag har letat upp någon källa till det precis. Vill nog eg. inte veta att det faktiskt är så... får jag det svart på vitt, vågar jag verkligen sova då?

Det var förresten nog inte DVDn som hackade och lät som tunga steg på altanen... det var spindeln jag mördade i natt....