Detta inlägg har egentligen inget med handarbete att göra. Men jag är helt enkelt tvungen att berätta.
Jag har som alla vet här, tre små grisar. I måndags när jag skulle ge dem mat upptäckte jag att min äldsta lilla dam Ronja inte kunde gå på sina bakben, hon hasade sig fram. Detta har hon gjort förr och då fick hon börja med vätskedrivande medicin. Jag var skitnervös att det den här gången inte skulle vara samma fel utan marsvinsförlamning. Jag ringde veterinären, som är en helt otrolig veterinär. Han resonerar som så att små djur = små priser. De har själv 20 marsvin hemma och är vad jag kan säga en expert på ämnet marsvin. De har jour 300 dygn om året....jag pratade med vet. och han sa att prova utöka dosen på medicin och se om det hjälper. Så nu får lilla Ronja medicin tre gånger om dagen istället för två och detta har hon nu fått sedan i måndags. Hon har varit lite hängig och jag har sett till att hon har blivit duschad och mat och vatten nära sig. Idag var det dags för städning till de små liven och som vanligt släppte jag i badrummet för att springa och leka. Ronja satte jag på en handduk bredvid mig, de andra små grisarna Selma och Siri sprang runt och hoppade och hade riktigt roligt. Helt plötsligt har lilla Ronja flyttat sig ifrån mig, dvs. hon måste ha gått. Men jag vågade inte riktigt tro det förrän jag såg det med egna ögon. Jag städade och gjort fint i buren, satte in Ronja och lät de andra springa fritt i badrummet ett tag till. När jag satt ner Ronja var jag bara tvungen att vänta lite och se vad hon gjorde...och mycket riktigt, hon GICK!!! Jag blev så lycklig att jag började gråta. Man kan undra hur jag kommer att reagera när mina blivande barn tar sina första steg om jag reagerar så här när mitt lilla marsvin går ;-)
Jag lät som sagt de andra små grisarna springar rundor och gick själv och satte vi vid datorn men efter ett tag tyckte jag det blev oroväckande tyst inne i badrummet. De hörs oftast rätt så mycket där inne eftersom de gärna gnager på huset vi har byggt till dem. Men nu var det knäpp tyst. Jag går tillbadrummet och öppnar dörren....och döm om min förvåning när jag ser tre grisar i buren! Selma och Siri har m a o själva hoppat in i buren, det är visst mycket trevligare att sitta i en nystädad bur och mumsa på hö än att springa rundor och utforska badrummet :-)
Du skulle läsa min systers blogg, hon har nämligen också marsvin som är som hennes små bebisar...
SvaraRaderatinys.blogg.se
Vilken solskenshistoria. Och vilken fantastisk veterinär som har den inställningen.
SvaraRaderaVad skönt att det gick bra, marsvin är en av mina favoriter, vi har haft i många år, just nu är vi utan men man vet aldrig
SvaraRadera